En fin bild Linnea knäppte på oss från hennes mobil, inte bästa kvalité kanske, men söt ändå!

Kram, Lillasyster! <3

Hej!

Idag ska jag ha min första danslektion efter ett uppehåll under jul och nyår. Jag har verkligen saknat det! Men, hur kunde jag, som började dansa på grund av att det var mitt sämsta ämne inom idrotten göra det? Idag är jag glad över vilken kratta till dansare jag var i grundskolan, även om jag inte är så mycket bättre nu. Annars skulle jag aldrig börjat ta danslektioner och få veta hur det är att dansa på riktigt!

Här kommer 3 Viktiga steg jag har fått gå igenom i dansen som har förvandlat mig från någon som varken kan eller vill dansa, till någon som älskar det, gör det så fort det finns möjlighet och dessutom har blivit kallad "Jättebra!" I alla fall av min mamma och tre åriga lille bror.

1. Lära sig steg. Eller, snarare, ett sätt att dansa. Jag kan nog inga steg, men har lärt mig lite olika rörelser. Vid det här steget fattade jag att det tidigare klasskompisar kallat "Dans" i själva verket bara var att hoppa upp och ner. Det visste jag i för sig innan, men jag visste inte att andra också förstod det. Det viktigaste var nog att få veta, att det som jag tidigare hade blivit undervisad var dans, inte var det. Även om mina kompisar tycker det är roligt att hoppa upp och ner i ett mörkt, dimmigt rum på en fest, så gör inte jag det. Och, det är inte dans. Inte det enda stättet att dansa på, åtminstånde.

2. Släppa loss. Det här är det absolut vikttigaste steget för mig. Förut var jag så stel i min dans. Kanske försökte röra benen i takt eller vifta med armana och bara känna mig allmänt dum. Inte undra på att det var tråkigt. Jag kommer mycket väl ihåg när min danslärare sa till oss, efter att jag dansat en eller två lektioner, att nu, nu ska ni inprovisera till jord. Och så satte hon på musik. SKÄMTAR DU!? tänkte jag skräckslaget. När de andra dansarna började dansa ville jag bara sätta mig i ett hörn och lipa. Nästan. Titta inte på vad de andra gör, sa hon. Men det var precis vad jag gjorde den där första gången. När man lärt sig att "släppa loss" är allt mycket lättare, liksom. Man bara lyssnar på musiken och låter kroppen röra sig i takt med ljudvågorna, som av sig självt. Det är mycket lättare, roligare och ett fantastiskt sätt att slappna av och släppa tankara på omvärlden. Allt som finns är musiken och din kropp. Det är bara din fantasi och din kropp som sätter gränserna för hur du kan dansa.

3. Inse att du blivit bättre. Och att du tycker om dans. Jag älskar att dansa! 

Så. Det här var min resa från tjejen som tittade på när alla andra dansade eller som lite tafatt försökte röra sig till musiken. Nu flyter jag med den, nästan flyger, och har mycket "golvarbete" som jag varvar med att falla, flyga, snurra, kasta och... ja, dansa helt enkelt. Så känns det för mig åtminstånde, och helt ärligt tror jag inte det gör mig mycket om omvärlden inte håller med. Men helst ska de nog hålla tyst om det.

Kram Niniz

PS. Det här är nog en favorit att dansa till för man kan varva långsamma, svävande rörelser till snabbare, tyngre nere vid marken. 

Så, sätt igång och dansa då! Se bara till att ha tillräckligt högt ljud!