Okej, för att matcha min teckning nedan så får vi ha en lika deprimerande låt!

Even In Death-Evanescnece

Creepy, vacker, hemsk :P Uppskattade den inte alls första gången men nu tycker jag verkligen om den!

Hej!

Här kommer en bild jag målade alldeles nyss... Du vet, de där stunderna man bara börjar måla ut känslor på första papper man kommer över.

Det här är en målning på en tjej som är känslomässigt fastkedjad och stum, på sätt och vis i sena egna kedjor. Hon är älskar någon hon inte kan/får vara kär i och har därför kedjat fast sig själv och tejpat igen hennes egna mun för att inte göra eller säga något; hon måste hålla det hemligt. Hon gråter för hon lider att att hålla det instängt och vill säga att hon älskar honom, men hon kämpar inte för att komma loss, snarare tvärt om, hon tvingar sig att stå kvar. Samtidigt sträcker hon sig efter honom, och hennes händer  räcker fram hennes hjärta; allt hon har, till honom. Hennes ögon ber om att han ska ta emot det, men hon vet att det inte kommer ske.

Och nä, jag kommer inte berätta för er om det föreställer mig eller inte :P Men jag är inte deprimerad!

:D <- titta jag är glad-> :D

När jag gick för att kolla till ungarna den här morgon så var de som fiskar på torra land; de hoppade och sprattlade! Och de föddes i går... Det lät nästan som om de grälade, för de pep och förde ett väldigt ljud! Pälsen som igår gjorde dem osynliga i boet hade de puffat åt sidan. En unge hoppade ur boet, för att därefter rulla ner i den. Det här blir livliga små kaniner!

Först idag insåg jag hur många de är. Det är minst nio ungar, kanske en till! Nog misstänkte jag att hon skulle få många men gissade på 7-8 stycken max.... Hon får nu extra mycket energirik mat och så får vi hoppas att hon lyckas ta hand om alla ungar!

Här kommer en bild på ungarna i boet och stolta mamman Förgetmigej.

Lyckades du räkna till nio?

Kram Niniz