Hej!

Så nu har vi flugit till Santo, och efter två nätter på ett hotell så flyttade vi in i ett hus i Lugnaville där vi ska bo tillfällit i ungefär tre månader. Det turkosa huset vi tänkt flytta permanent till behövs göras i ordning. 

Det betyder dock inte att allt är fixat i det här huset heller. Vi har ingen spis eller varmvatten och för tillfället ingen i kopplad tvättmaskin.  Tvättmaskinen köpte mamma och pappa samma dag vi flyttade hit, haha.  Just det- vi har inget internet alls. Så just nu skriver jag det här inlägget i et word dokument- förhoppningsvis kommer jag kunna lägga upp det när jag besöker ett internet café imorgon- jag har en lektion kl 18:00 här (kl 09:00 svensk tid)  På tal om skolarbetet går det lite så där just nu. Jag hade nästan kommit ikapp, men nu ligger jag efter igen.  Dessutom ska jag börja en kurs där mina skolböcker fortfarande ligger i container- den kommer inte förens den 13 november…

Det här huset har dock väldigt fint läge ut till havet, och det ligger verkligen i staden! Som är liten, men ändå.  Man känner sig lite uttittad när man går på gatorna- som jag uttryckte det i går, vi lyser som vita prickar i en svart omgivning. Bokstavligen talat! Finns inte alls lika många utlänningar här som det gjorde i Port Vila, och kan räkna på en hand hur många ljushyade personer jag sett i stan, om man inte räknar de 200 kineser som jobbar på en hamn. För övrigt känns det väldigt konstigt att jag själv är en invandrare…

Just det! Jag delar rum med Elisia just nu, vilket är ganska bra. De två systrarna närmast min ålder sover aldrig (?) eller lägger sig iaf extremt sent, dessutom så skvallrar Elisia inte när jag använder datorn, som Job gör  :P (Om inte han får använda datorn, ska INGEN få det!)

Så….hur om helst. Hettan går ganska bra. Det känns ovanligt kallt faktiskt.  Båda i natt och förra natten så frös jag >.<. Fast eftersom de andra inte gjorde det så kanske det stämmer att jag är lite sjuk, som mamma tror… Har inte känt mig helfrisk det senaste, men det funkar. Även kokosnöts-klättringen tog ett abrupt stopp när jag näst sista dagen på Efate skärde mig i foten när jag badade på en korall. Det enda positiva jag försökt se med det är att mina armar åtminstone får en chans att läka ordentlig- för att klättra i palmer med ett skärsår i foten går bara inte. Det har börjat läka fint nu, har har äntligen lyckas få bort all sand/korallbitar ur såret så gissar att det bara handlar om några dagar till innan jag snart kan klättra igen!  Till min glädje så har även det här lånehuset kokospalmer jag kan öva i, även om de inte är lika långa och bra som de på förra stället. (Kortare palmer betyder vassare palmer och mer skavsår. Trots att de är kortare så är de svårare att klättra i än vad långa, äldre och mer nötta palmer är.)

Jag råkade även tappa min kamera i stengolvet så nu är den död. Jag sörjde den djupt tills pappa sa att de kunde köpa en nya kamera till mig om jag hjälpte honom med att ta foton till ett nytt projekt han funderar att börja på- han tänker kanske starta ett företag som hjälper människor att flytta till Söderhavet! Vi får se om det blir av eller inte.

Kram Niniz