Åkte iväg på en liten djungeltur dagen efter nyår och här kommer lite bilder på 'landsbygden' och 'skogen' i Santo! 

Målet med resan var Big Bay, men, detta, liksom tidigare försök, mislyckades, och vi var tvungna att vända tillbaka när solen började gå ner. 

Jag kan dock säga att min pappa och några av mina bröder äntligen nådde dit förra veckan! Jag var dock inte med på den skumpiga resan och har inga bilder. Tyvärr. Men, för att vara helt ärlig, så sörjer jag inte detta alls. Jag är rätt nöjd men att inte ha behövt sitta i bilen en hel dag igen. Det finns bilresor som är värda och ta, och sedan så finns det bilresor som är så skumpiga att... ja, de inte är värda att ta. Men vem vet. Jag är lite nyfiken på Big Bay och skulle gärna vilja dit någon gång... så vi får väl se. :)

Inser att jag inte nämnt min födelsedag alls förens nu. Hursomhelst, så fyllde jag nitton år i november, och jag är inte överlycklig för det. Speciellt inte när mina småsyskon nämner att jag blir tjugo detta år. Lite tidigt för ålders kriser? Nä. XD Min födelsedag var bra och vi åt glass, och några av oss åkte till Aore och badade. Det var ganska lugnt, men det var perfekt. Någon gång skulle jag vilja ta lite båt-bilder, men är så hemsk rädd att min kamera ska nå samma öde som min lillasysters som nu vilar på havets botten... (host, strandkant, host. Och hon fick upp den. Men den dog så mitt argument är förfarande relevant).

Annars? Internet suger. Och då menar jag att det är jättedåligt, och om jag hade fortfarande gått på online gymnasiet hade det inte gått väl med mig. Jag varar på medelanden som inte skickas, skickar mejl som inte sänds, försöker komma in på facebook/mailen/google utan resultat. Vissa dagar fungerar det inte alls, och min pappa som gör sitt levebröd på datorn (och dessutom måste tjäna en viss summa person/månad för att vi ska få stanna här) sliter sitt hår. Andra dagar (eller vissa minuter) är hyfsade eller rent av bra, men sedan få förvinner allt lika fort som det kommit. Meningen var att Vanuatu SKULLE få en kabel ledning... eller något... förra våren (enligt svenska årstidar) genom något gemensamt avtal med andra önationer. Men eftersom någon av dem plötsligt inte kunde betala kostnaden/drog sig undan/ångrade sig så har det blivit ananasjuice av allting. *skakar knytnäve mot Salomoöarna* Hur som helt - de bra nyheterna är alltså, att man jobbar på det, och om det här kabeln någonsin blir färdig så kommer internet bli ca 20 ggr bättre. Enligt någon källa jag tvivlar starkt på, men om det innebär någon förbättring är det toppen!

Mitt nya syskon förväntas när som helst, och för första gången så vill jag vara med på förlossningen. (min mamma föder hemma) Mina föräldrar har retas i åratal om jag inte 'vill vara med och lära mig hur det går till' och jag har like skräckslagen varje år tackat nej. Så när jag den här gången kom och bad om att få vara med så... XD Tydligen så har de varit mer prat än något annat (de visste väl att jag skulle säga nej) och verkar inte jätteglada över tanken på att jag ska vara med längre. :P Vi får väl se om jag får vara med eller inte, och i så fall hur länge jag håller ut. 

Även en nära vän till familjen, Sophia, (som tidigare jobbat som Nanny/städhjälp hos oss) väntar barn om några veckor! :D Och vet ni vad? Hon sa att om barnet blir en flicka skulle hon vilja nämna det efter mig. Viket jag, såklart, tycke skulle vara en jättestor ära! Så jag sitter och håller tummarna på att det blir en flicka. Och om det blir en flicka så kommer jag för första gången skriva ut mitt första namn på bloggen. :P (För er son inte redan vet – mina föräldrar bad mig inte nämna första- och efternamnen på familjemedlemmarna i min blogg, så jag kallar alla efter deras andranamn. Men det gäller inte andra, så…) Om barnet blir en pojke så ska det heta Emanuel och jag får välja andranamn till det. Tyvärr har jag alltid haft det lilla problemet att jag nästan inte tycker att några kill-namn är direkt fina. o_O Men jag funderar på Andy. Inget jag tänkt på tidigare, men det kom till mig för några dagar sedan och har fastnat. Som tur är har jag lite tid kvar att fundera på det än.

Angående det så har mina föräldrar, som vanligt, inte kollat upp könet på barnet, men både mamma och pappa tror att det är en pojke. Även fyra (!) andra har sagt att det är/kommer bli en pojke – allt från barnmorskans dotter till en främmande kvinna hon träffade på i affären. Ironiskt nog så har de tänkt nämna barnet (om det nu blir en son) efter Sophias pappa Clement (som andra-namn – även om det inte är helt bestämt än) då han har varit en otroligt vänlig själ och lite fungerat som en extra farfar/morfar för barnen. Jag tror dock inte vi sagt något om det för dem, så det är lite komiskt.

Kram Niniz

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Dig the Crazy - Marie Faith    

Åkte till stranden med underbara Dolce, Suliana och Sila. :)           ...

None of my Buisness, av Cher Lloyd  

Jag tror jag hade lyckats hålla mig mer kortfattad och inte gjort så sjukt långa inlägg på FB (som jag senare ångrat) om jag bara hade varit aktiv här igen tidigare. :P   Tips till alla som åker för att bo utomlands en tid: Det spelar ingen roll ...

Jag måste erkänna att det känns lite dumt att försöka blåsa liv i den här utdöda bloggen, även om jag aldrig gav upp bloggandet frivilligt. Det har ju gått så pass lång tid sedan jag skrev. Och för att vara helt ärlig, vet jag inte om jag hade gjor...