"It's only a matter of time now. You are all going to... DIE!" Det var vad lillasyster Lena drömde precisinnan hon väckte av att huset skakade och mamma skrek XD

Igår så var det en jorbävning på 7,3 så det var den största jordbävningen vi upplevt hitills!

Idag, nästan exakt ett dygn efter kom det mindre efterskalvet. Precis som igår så satt jag på toa precis när det hände.... Borde verkligen lägga om mina morgonvanor... -_- Första gången det hände trodde jag det var toaletten som höll på att explodera eftersom det började skaka innan väggarna gjorde det XD

Men... Vi mår alla bra. Det ända som föll under jordbävningen var en hatt från hyllan. Vi är lite extra uppmärksamma på ev. tsunamis eftersom vi bor precis vid havet, men det verkar inte vara någon risk för det eftersom jordbävningen var så djup. 

Jag känner mig som den värsta mentorseleven i historien när jag missat två mentorssamtal i rad. I förr går fyllde Job fem år och vi åkte till stranden och ett blått hål, och degen efter så hade vi jordbävninge och lite andra saker som hände...

Lillebror förlarar efterskalv för småbarnen "Det är precis som när mamma och pappa har bråkat. Då är det lite spänt läge ett tag, och det kan bli bråk igen. Det måste inte bli det, men det kan hända. Och det är oftast inte lika stort som det första bråket."

Kram Niniz

Hej!

Idag så åkte familjen och badade på stranden och i ett blått sötvattens hål. Jag däremot fick snällt stanna ensam hemma och jobba på mitt matteuppdag som skulle lämnas in senast idag. Jag fick gjort otroligt mycket när de andra var borta! Verkligen skillnad mot att försöka plugga när alla är hemma och stör… Jag hade även lite tid över att dansa loss på det tomma vardagsrums golvet utan att riskera att dansa in i någon. Filmade mig själv med datorn för att se om jag lyckat göra några framsteg XD

När familjen kom hem igen så tänkte jag skynda mig till internet cafét innan mörkret föll för att skicka in mitt uppdrag.  Men jag blev lite…. Distraherad av en ”souvenir” de tagit hem.  Sådär lite lagom plötsligt (eller snarare väldigt, väldigt plötsligt) så har vi nu en till familjemedlem- ungtiken Rusty.  En ung, rostfärgad islandmix flicka fick nämligen följa med hem! 

Innan alla nu dömer oss för att vi köpt hem en hund utan att tänka igenom köpet särskilt noggrant skall det nämnas att Rusty var uttokad, mager och min familj såg några barn misshandla henne. Hon haltar och dessutom så har hon små sår utspridda över kroppen och loppor.  Rusty är tredje hunden i Vanuatu vi räddar from misshandel. Förra gången vi bodde här tog vi hand om trebenta Rose och den misshandlade Raffa som flyttade hem till oss utan att vara inbjuden XD Så vi har i alla fall lite erfarenhet.

 Tyvärr så ar det väldigt många som behandlar hundar illa här i Vanuatu. Det hela är en ond cirkel- inte alla, men många rikare tränar sina hundar i att vara aggressiva för att de ska vakta och så, och då har ni-vater ibland råkat illa ut och blivit rädda för hundar.  De vuxna försöker skrämma bort nyfikna hundar genom att slå/sparka mot dem, barnen ser vad de gör och tar efter… Eftersom det finns vildhundar/gatuhundar nästan över allt som är ouppfostrade förvärrar det problemet ytterligare.  Det ska även betonas att inte alls i närheten av alla ni vater är elaka mot hundarna.  Många tar därimot bra hand om dem- eller i alla fall så bar hand om dem som de kan.  Om man inte/knappt har pengar till sjukvård och skola så har man inte heller råd med veterinärvård till ens djur.  Om man bor i plåt hus och sällan har råd med kött kanske man inter prioriterar att få tag i näringsrik hundmat.

Dessutom så har vi fått kort från gamla mormor och gamla morfar!

Så har skriver de:

"Hjärtliga gratulationer på din födelsedag (mammas) Hoppas ni alla har hämtat er lite efter den stora omställningen, ett jätteprojekt! Vi hoppas att ni skickar något livstecken så småningom. Skulle kännas skönt. Här har hösten börjat. Som tur är skiner solen rätt mycket. Det behöver vi för att utearbetet går lite lättare att utföra. Det får blir en urskog, det är också fint.  Hälsningar från Sylive och Ralf. Guds väldignelse över er alla."

Så på begäran mejlade jag min morbror (?) och bad honom berätta för de att vi lever! XD (de har inte internet) På tal om internat så funderar pappa på att försöka skaffa något mobilt nätverk… får se hur det blir!

Kommer lite bilder nu på Rusty och mig när jag dansar XD (Tyvärr ganska dålig kvaitée.)

 Btw, den kjolen är den bästa kjolen ever! Den är fjäderlätt, man kan sparka hur högt som helst utan att rörelserna hindras och det känns knappt att man bär den XD

Kram Niniz

Hej igen!

Så... Förra gången jag bodde i Vanuatu lärde jag mig klättar upp för en kokospalm på en månad och blev gasnke bra på det :) Men till min stora horror så märkte jag att jag förlorat den förmågan under de sex åren vi bott i Sverige utan palmer! Så... Nu har jag äntligen börjat lite seriösare träning i palmklättring! Mitt mål att att kunna klätta innom ett halvår den här gången. Jag är dock VÄLDIGT beskymrad över att vi inte har några kokospalmer i vår nya trädgård. Känns lite fel att gå till stan och klättra i palmerna där som var de enda palmer jag såg i Luganville.... :S Eller snarare, misslyckas att klättra i palmer i stan... -_- 

Har tekniken för hur man gör, men tyvärr inte muskelstyrkan. Min en gång härdad hud har nu blivit "mjuk" igen så den blir uppskrapad när jag klättrar- framför allt armarna. Jag trodde det var mina armar som skulle sätta gränsen för mitt klättrande (har så klena armar!) men det visade sig att benen gjorde det... Man använder en sorts muskel man sällan tränar annars- jag tror att det är samma benmuskel på insidan av låren som man använder när man rider. Man måste trycka hårt med fötterna in mot palmen för att komma upp, men jag klarar ca 2 meter innan det blir stopp.... Och kan typ bara klänga mig fast vid palmen i en dryg minut :'(

Mitt tredje bekymmer som jag var väldigt orolig för när jag åkte hit var att.... min byst skulle komma ivägen för klättringen.... :S Hur som helst så kan jag säga till alla andra oroliga tjejer/kvinnor (?) att det inte varit fallet eller i alla fall inget större problem. Så det är ingen ursäkt att inte klättra i kokospalmer! Nu har jag visserligen en ganska små bröst, men om man inte har väldigt stor byst borde det vara något problem :) Lite i vägen är det ju men det går! :D

En sak har jag verkligen inget minne av- man får tusen minismå flisor i armarna :o Antar att man slipper det när huden blir hårdare? De är ju inte djupa så kommer antagligen ut själva om man inte skrapar bort det nästa gång man klättar XD Det jobbigste är att föröka låte bli att klättra när man har sår på armarna. Om man gör det så skrapar man ju upp de hela tiden.... Burkar vänta någon dag men.... Sedan vill/måste man ju klättra igen!

När (om?) jag lyckas kommer definetivt bild/film bevis här! :D Inte om.... jag SKA lyckas. Helt ärligt så hade jag inte någon större motivation eller ens förökte ordentigt men tack vare mina underbara småsyskon som sa att de trodde jag nog aldrig skulle kunna klättra upp i en palm igen så har min motivation återvänt i full styrka. Jag ska bevisa att de har fel och jag ska klara det!  Jag kan det här! 

Kram Niniz

Hej!

Efter nästan sju år besökte vi Turtle Bay igen igår på Linneas 16 års dag! :D

Det fanns inga fladdermöss längre, men ormar, grisar, någon slags ödla (är jättedålig på ödledjur)  och en 60 årig gammal skölpadda hade de förutom de vanliga skölpaddorna, fåglarna och sköldpadds ungarna.

Turtle Bay ligger vid en strand där vilda sköldpaddor lägger ägg. Turtle Bay hjälper till att föda upp sköldpaddor för at sedan släppa ut dem i naturen. Alla deras djur är lokala :)

Så vi åt där och tittade på alla djuren och avslutade dagen med att simma på stranden. Jag hoppades även den här gången lyckas få syn på en vild skölpadda men icke då...  Tyvärr så hade en väldigt stor del av Turtle Bay blivit totalt försörd under cycklonen Pam som inte bara blåst bort byggnaderna utan även sköljt bort stora delar av dem i giganstiska jättevågor långt upp på land... 

Det bästa av dagen var ändå hemsresan på flaket när solen gick ner och att sedan när det blivit svart köra genom staden och titta på alla trafick ljus och känna den svala, härliga luften blåsa i ansiktet på en!(Vi har bara en lånebil på 4 platser, så när vi ska någonstanns sitter de äldra barnen på flaket. Tro det eller ej, men flaken och biltaken är bokstavligt lastade med människor här i Vanuatu- även om jag än aldrig sett vita männsikor sitta där förutom oss då... Så påvägen till Turtle Bay var det tydligen någon som tyckte det var roligt som körde bakom oss som tog kort/eller filmade oss XD För övrigt är det sjukt kul att åka omkring i Vanuatu eftersom typ alla vinkar och hejar på varandra!

När vi kom hem åt vi cheesecrips och sedan glass, tårta och bananchips!

Här kommer lite bilder!

Den här ormen var en favorit^^

Grisar finns det gott om i Vanuatu, både tama och vilda. De flesta är lösgående!^^

Vi fick mata den 60 åriga sköldpaddan med pompom.^^

Tårtan ^^ 

Kram Niniz

Så jag, John och pappa var och tittade på ett hus i Santo :) 

Det verkar som om vi kommer flyttta till det huset! Här kommer lite bilder från den dagen jag var i Santo :) Och huset. :) Luganville verkar som en supermysig stad! Vi kommer bo nära staden, men ändå lite på landet liksom... man hör inga bilar eller har några nära grannar även om vi kommer vara innom gångavstånd till stan. :) 

Och ja, jag var tvungen att ta tusen kort på den gamla båten. Ser ju ut som den kommer från Narnia eller ngt! :D ^^

Det här är gamla fördämningar som användes när USA hade en bas på Santo under andra världskriget . ^^

Pga detta så har även Santo väldigt breda, raka (och bra!) vägar som användes till krigsmaskiner.^^

Finns kanske ngn svensk i Luganville trots allt? ^^

Och nu till den stora frågan- jag tycker att huset är blått-pappa tycker det är grönt. Vem har rätt!? (NEJ, turkos färg räknas inte) :P

Kram Niniz

Hej!

Vaknade strax innan soluppgången av de "hemska" djungelfåglarna.... Hade glömt hur mycket de lät! XD

Så jag såg på soluppgången över havet :)

Vi kom fram igår! Då badade vi i klipp/havs poolen :) Min fyraåriga lillebror älskade verkligen havet :o han skulle vara mitt bland vågorna (trots att han fick lite kallsupar)

Sedan idag på förmiddagen åkte hela familjen till torget/affären (6 av oss på flaket) och köpte massa saker både på den lokala markanden och lite annat i den hemskt dyra affären :P 100 vatu= 8 kr  :) Även om platspåsar kostan 50 vatu/styck, så kan man få 10 kokosnötter för 100 vatu! Eftersom stormen Pam så har dock mycket förstörts och det märks att det finns en del bristvara på vissa saker och att de gått upp i pris, T.ex så finns det nästan inga färska kokosnötter efetrsom de blåse ner i stormen, och nya inte mognat än. Överhuvudtaget ser man resultatet av Pam överallt. Massa träd har blåst ner/sönder, samma sak med byggnader osv. Djunglen ser helt annorlunda ut på många ställen. Den brukar se ut som en "grön matta" liksom, men nu kan man se massa döda träd och träd utan blad och mindre kvistar. Alla är dock väldigt posetiva, och som sagt, "En del växer tillbaka fort, annar lånngsamt- men det växer tillbaka"  Vi körde även förbi vårt gammla hus och skola :)

Just det! Vi köpte bananchip också. RIKTIGA bananchips. Inte alls som de i Sverige! Bananchipsen i Vanautu är beroendeframkallande :P Svenska bananchips är tjocka, söta, och typ... äcklika. Entligt mig.... :P Bananchipsen i vanautu är tunna, friterarade, och saltade. De smakar nästan precis som vanliga potatischips fast så, så mycket bättre! :D <3 Kostar 150 vatu/ liten påsen (12 kr) och finns på den lokala markanden... om ni någonsin åker hit. Tanna kaffet är oxå starkt rekommenderat! :D

Även de mindre barnen känner igen Vanuatu, framför allt lukterna. Jag hade helt glömt det, men huvudtsden Port Vila luktar så gott! Det är knappt man känenr några avgaser, utan det luktar djungel, mat, hav och människor elelr något XD 

Har bara varit en dag här, men har redan börjat få en vacker kräftröd färg XD Där jag inte är vit... :P Har ändå unvikt solen o haft på mig hatt o så.... tyvärr blåste min älskade hatt av på hemvägen i fartvinden :( Dessutom vägrar min kamera att ladda upp bilderna på datorn. :(  Men här kommer en tidig morgonbild pappa tog.

Klotter i Vanuatu (översatt till svenska här)

"Om man har kärlek i ögonen spelar tårarna ingen roll"

Kram Niniz

Så... idag så lyfter vårt flyf 19:45. Vi ska åka till flygplatsen kl 13:00 för att se till att vi kommer dit i tid :o

Alla äldre barnen har fått ett mindre barn vi ska ha anvsar för under flygresan, och min lilla gullunge är Job.

 Vi har spenderat lite extra tid med varanadr de senaste dagarna och jag har berättat för honom var som kommer ske. Vi kommer alltid sitta berevid varandra, och jag ska hjälpa honom med maten, toalettbesök och han ska få sova i min famn mm. Känns väldigt kul faktiskt :) Han är förövrigt helt speedad inför flytten och vill verkligen till Vanuatu NU efersom han är den äldsta som aldrig varit där ;)

Till fruksot åt vi korv, nudlar, glass, konserverad frukt, flingor, te, bananer och kolasås... det blev kanske inte riktigt som vanligt. Igår kväll så spenderade de flesta av oss barn en kväll hon grannarna och sa hejdå, och det var jättemysigt faktiskt. Så tråkigt att behöver flytta ifrån våra grannar, de har verkligen varit mysiga <3. De är småbarnens bästa kompisar och de har umgåts nästan varje dag.

Så... jag börjar äntligen långsamt känna att "nu kommer verkligen något hända" fast känns fortafarnde overkligt. Kommer väl inte sjunka in helt förens vi är på planet eller landat?

Kommer antagligen inte bli något mer blogginlägg förens vi landat i New Zealand, eller Vanuatu. Inte för jag har varit så aktiv i mitt bloggande det senaste, men...

Är lite orolog för mitt skolarbete :/ Känns hemskt svårt att försöka göra ngt nu, och haft koncentrations svårigheter sedan skolstart, vilket kanske inte är så konstigt, men. Är rädd att jag ska komma efter :(

Krami Niniz

Joy och mamma^^

Försökte ta bild på både mig och Joy XD ^^

Joy i solsken! :D ^^