Hej!

Jag har (äntligen!) fått låna lillebrors kamera och här kommer lite bilder!

I onsdags få flyttade den åtta veckors gamla valpen Happy till vår familj. Och här kommer lite bilder på den sötnosen! (Och på "gamla" Grey.  Som fortafande är min favorithund!)

I onsdags åkte jag även och besökte familjen Tally för att säga hejdå till Divana som skulle åka tillbaka till sin skola på Salomonöarna... (har jag för mig, svårt att komma ihår av ngn anledning) Kommer tyvärr dröja 11 månader innan vi kan ses igen! Men det var väldigt roligt när hon var här... önskar bara hon hade haft ett längre lov... Men det är bra att hon kan få utbildning! Hoppas verkligen hon blir en kirurg som hon vill bli!

Igår (fredags) så fick jag och två av mina syskon följa med Pappa till Aore. Han har köpt en lot vid havet där. Det är väldigt fint, och bokstavligen bara ren djungel. Typ omöjligt att gå in överhuvudtaget! Fick gå på grannlotens röjda del för att titta.... Kommer bli sjukt mycket arbete att röja, bygga hus och plantera där men å så spännande och roligt! Blir verkligen ett projekt jag ser fram mot! Fast om jag får bestämma så kan en del del få stanna som djungel... men blir så mkt myggor då! Vi svalkade även av oss i havet... (host, host, 35 grader i vattnet så så svalkande kändes det kanske inte) Pappa såg en vild sköldpadda på båtturen dit, men tyvärr missade jag den! Bilder på vår lott i Aore kommer senast imorgon. Begränsat internet- begränsat antal bilder jag kan ladda över per dag, och i lite sämre kvalité än vanligt för att inte skära ner på för många....

Och idag så har det varit väldigt skönt och molnigt, endast 32 grader varmt. Jag och äldsta lillebror på 12 cyklade till stan och på vägen hem så badade vi i havet som var betydligt mycket kallare idag!

Men nog med det.... Nu kommer bilderna på valpen Happy! 

Min bäbis Grey! ^^

Hon kanske SER ut att vara söt som socker, men hennes sylvassa valptänder skär in i alltig XD^^

Mer bilder kommer!

Kram Niniz

Hej och God Jul allihopa!

Det var ett tag sedan min förra uppdatering.

Vi har ny flyttat till det grön/blåa huset en bit utanför Luganville. Vi flyttade hit ungefär en vecka innan jul. Lite oväntat (mkt) fick vi en hund på köptet av huset- eller så ville inte hunden flytta med ägaren/ägaren lämnade honom? Hur som helt har vi nämt honom Gray (han är dock brun/vit, inte grå) Han är hur go som helst, även om något mager så har han långsamt börjat lägga på sig vikt. I början var han så rädd att han inte vågade komma fram till oss, men nu kommer han och lägger sig i knät på rygg som en bäbis när man sätter sig ner.

Jag kan tyvärr inte säga att vi har haft en sån bra jul. Att vara negativ är inte likt mig (tror jag inte i alla fall) Men vi har verkligen haft en tuff jul, allihopa. Julaftons morgonen började nämligen med att jag gick upp vid sollnedegången då jag inte kunde somna om och upptäckte att Rusty var försvunnen. Jag tänkte inte så mycket på det, eftersom hon är dräktig tänkte jag att hon kanske låg och vilade någonsanns i skogan under en buske. Först några timmar senare insåg vi att hon verkigen var borta. Vi letade runt i princeip hela dan, frågade grannar och ropade/visslade på henne. Men inte ett spår. Även idag så är hon fortfarande borta. Vår rädsla är att hon blivit dödad, då som sagt inte alla har ett så bra förhållande med hundar här. Entligt Caroline finns ett gäng här som anväder marijana mm och som kan bli våldsamma...

Dessutom fick vi veta av Nanny dagen innan att Lady hade blivit dödad av ett gäng ungdomar något år efter vi flyttat hem till Sverige. (Love visste jag sedan tidigare att hon blivit ihjälslagen när hon skällde på inbrotttjuvar eftersom de upplyst om oss det i ett brev) För er som inte vet det så var Love och Lady våra hundar i Vanuatu förra gången vi bodde här, som familjen Tally tog hand om när vi lämnade stället. Vi är så oroliga för Rusty var alltid så... lugn. Även när vi hittade henne och såg barn misshandla henne, så låg och stilla på marken istället för att försöka springa iväg. När hon kom till oss blev hon relativt snabbt en lugn, fin hund som lärde sig lita och tro på männsikor igen. Hon kom alltid för att hälsa, och när barnen blev osams så gick hon mitt in bland dem och lade sig ner som för att lugna dem (vilket brukade fungera, haha) Hon var inte heller typen som brukade springa bort- tvärt om. Hon kunde gå fot utan träning och såg till att aldrig vara mer än ett tjougotal meter ifrån oss eller huset. Ettåringa Mele som är extra fäst vid Rusty har gått omkring och ropat efter henne i trädgården i två dagar nu. Det enda alla önksar är att Rusty oskadd ska komma tillbaka till oss. Gray går omkring och tröstar oss. 

Det är otroligt var mycket en hund kan betyda, även om vi bara haft henne i några månader. På något sätt så är hundar man tagit "från gatan" annolunda från de man haft som valp. De hundar vi haft som vi haft sedan valptiden (Tre stycken) har varit lite smått bortskämda, olydiga och springer gärna iväg en bit från oss. Vi kanske helt enkelt inte är så bra på att träna dem.... Hur som helst. Men de hundar vi tagit hand om som vuxna, oftast skadade/misshandlade/övergivna hundar är alltid otroligt tillgivna på ett helt annat sätt. Det är därför svårt att tro att Rusty bara skulle springa iväg- hade det varit en månad senare så hade hon kanske kunat dra sig undar för att föda valpar? Men inte nu... :/

Vi har även fått veta att farfar ligger på sjukhus, om uppgiterna farmor gav oss stämmde. Pappa har åter igen fått problem med sin gallblåsa.... och har velat fram och tillbacka om han borde operara bort den eller ej. Han tror helt inte på att operera om det inte är absolut nödvändigt, men han har haft fram och tillbaka gående problem med en i flera år nu :S dessutom så är många andra av barnen sjuka, så det blev inget besök på stranden som vi först planerat.

Till de något gladare nyheterna hör att mormor skickat ett paket med papparkakor och choklad som kom till oss två dagar före jul, och dagen efter kom ett paket jultomtar (godis) från pappas sida. Det gjorde barnen väldigt glada. Tyvärr så är det svårt att lyckat vara glad alls just nu. Det hopfulla är att vi åtminstånde inte hittat henne död. Så vi får behålla hoppet. Den bästa delen av julen för min del har faktiskt varit att jag fått kommentarer på en berättelse jag lagt ut, samt att jag kunde hjälpa några andra korr-elver som studerade över jul. 

Fortfarande ingen kamera. Fick ett cycklop samt 3000 vatu vilket motsvara drygt 200 kr, fast man kan få mer för pengarna i Vanuatu än i Sverige så att räkna om det till svesnka pengar blir inte helt rätt.

Kan inget annat än hoppas att ni haft en bättre jul än vi i år!  

Kram Niniz

Idag så fyller lillasyter Bubban 7 år! :D

Vi ska fira med kalas med Nanny och hennes dotter Caroline som kommer hem idag efter att ha varit och studerat hemifrån i ett år, och vi som varit i Sverige har ju inte sett henne på sju är ;)

Kommer bli kul! 

Slänger upp några gamla bilder, hinner tyvärr inte med ngn lång uppdatering.... har munta i matte 4 på fredag och är så nervös! :P Seriöst svårt att fokusera i värmen... med alla syskon hemma. Hoppas allt går okej. :P

De har bilderna på Rusty togs dagen efter hon kom till oss. Jag är glad över att kunna säga att hon tjockat till sig ordentligt nu och bär svansen högt och glatt viftande istället för mellan benen! Efter bilder kommmer när jag får tillgång till kamera igen... -_- Ibörjan fick hon utföver kött en hel del kokos och banan att äta för att det var hon van vid och vi ville inte ändra hennes kost för hastigt. Men nu duger inte det längre. XD Hon är ganska petig med sin mat numera XD :P

Kram Niniz

Här kommer lite bilder från sista dagen på efate! Lyckades äntligen ladda upp bilderna jag tog där :)  De är några veckor gamla men duger ändå! :D

Kram Niniz

Hej igen!

På grund av en affärsidé pappa fått så köpte han upp två domännamn, rabbits.se och basenjivalpar.se. Meningen är nu att jag ska försöka blogga i dem för att sedan kunna tjäna pengar genom att lägga ut annonser där om det blir välanvända.... Så lite helt plötsligt har jag tre bloggar att sköta om. Tur att det handlar om sådant jag är interesserad av! Är ni interesserade får ni gärna kolla in dem :) De är väldigt nystartade så finns inte så mkt än!

Om det här fungerar skulle det vara superbra- jag har ju inget studiebidrag längre imed att jag bor utomlands och som invandrare i Vanuatu är det väldigt svårt att få jobb (Finns regler som säger att invandrare bara får göra sånt lokalbefolkingen inte klarar av, om man inte är medborgare eller startar eget) Så även om det "bara" skulle handla om någon extra hundalapp i månaden skulle det vara värt det. Pappa har ingen inkomst för ögonblicket så XD

Ungtiken Rusty blir bättre för varje dag. Hon är redan mycket självsäkrare och gladare och mycket piggare, även om hon än är mager. Vi har äntligen hittat ett loppmedel som vi kan behandla henne med sitället för att försöka fånga varenda loppa vi hittar på henne. För övrigt är hon ett riktigt gosetroll som älskar kel. Såren håller långsamt på att läka, men det lär väl dröja ett tag innan de försvinner helt. Vi misstänker att hon kan vara dräktig, även om hon i så fall inte gått så långt för hennes mage är lite väl rund för hennes annars så magra kropp... Men vi får väl se hur det blir! 

Annars är det bra. Jag pluggar på som en galning i matematik, religion, och geogarfi för ögonblicket och är sååå nästan helt ikapp äntligen! En sån underbar känsla! Var så stressad och efter i skolarbetet att jag seriöst funderade på att hoppa av gymnsiet. Jag ville dock inte dra ner Korrespondets gymnsiset ytterligare, eftersom regeringen i flera år hotat med att lägga ner det (Vi har i genomsintt ganska dåligt betyg, men det beror inte på dålig utbilding utan just på att nästan alla elever sätter skolarbetet i andar hand- vi har först och främst elitidrottare, utomlandsflyttare och sjuka elever. Elever som skulle vart korr- eller inget alls. Kanske inte är sååå konstigt att vi inte är ett gäng A-elever alltihopa) Dessutom ville jag inet göra min mentor/gamla mentor besviken, haha. Men som sagt är jag nästan i kapp helt nu- ligger lite, lite efter i matten forfarande. Så skönt! :D

Känner mig så hopplös i bislaman. Hur kan man glöma ett språk men nästan kunde helt? Har idag haft tre ni-vater som försökt prata bislama med mig på vägen till internet cafét. Jag förstod typ inget alls! Den sista kunde jag prata med, men bara för att han blandade sin bislama med lite engelska här och var. Eller så var det kanske tvärt om :P Är roligt i alla fall att blanda engelskan med bislama XD

Yu go long wea?

Mi go long internet café XD

*känner mig som en rikting ni-vat.* :P Släng i lite blong, long, och prata "slarvig" engelska så blir allt bra XD Kanske. Man kan hoppas.

"I wish that I was one of the black guys, 'cause all the black guys they seem to fit in!" :P XD

Nu ska jag ladda upp masssa skol arbetsflikar jag kan läsa och skriva av när jag kommer hem !

Kram Niniz

Hej!

Idag så åkte familjen och badade på stranden och i ett blått sötvattens hål. Jag däremot fick snällt stanna ensam hemma och jobba på mitt matteuppdag som skulle lämnas in senast idag. Jag fick gjort otroligt mycket när de andra var borta! Verkligen skillnad mot att försöka plugga när alla är hemma och stör… Jag hade även lite tid över att dansa loss på det tomma vardagsrums golvet utan att riskera att dansa in i någon. Filmade mig själv med datorn för att se om jag lyckat göra några framsteg XD

När familjen kom hem igen så tänkte jag skynda mig till internet cafét innan mörkret föll för att skicka in mitt uppdrag.  Men jag blev lite…. Distraherad av en ”souvenir” de tagit hem.  Sådär lite lagom plötsligt (eller snarare väldigt, väldigt plötsligt) så har vi nu en till familjemedlem- ungtiken Rusty.  En ung, rostfärgad islandmix flicka fick nämligen följa med hem! 

Innan alla nu dömer oss för att vi köpt hem en hund utan att tänka igenom köpet särskilt noggrant skall det nämnas att Rusty var uttokad, mager och min familj såg några barn misshandla henne. Hon haltar och dessutom så har hon små sår utspridda över kroppen och loppor.  Rusty är tredje hunden i Vanuatu vi räddar from misshandel. Förra gången vi bodde här tog vi hand om trebenta Rose och den misshandlade Raffa som flyttade hem till oss utan att vara inbjuden XD Så vi har i alla fall lite erfarenhet.

 Tyvärr så ar det väldigt många som behandlar hundar illa här i Vanuatu. Det hela är en ond cirkel- inte alla, men många rikare tränar sina hundar i att vara aggressiva för att de ska vakta och så, och då har ni-vater ibland råkat illa ut och blivit rädda för hundar.  De vuxna försöker skrämma bort nyfikna hundar genom att slå/sparka mot dem, barnen ser vad de gör och tar efter… Eftersom det finns vildhundar/gatuhundar nästan över allt som är ouppfostrade förvärrar det problemet ytterligare.  Det ska även betonas att inte alls i närheten av alla ni vater är elaka mot hundarna.  Många tar därimot bra hand om dem- eller i alla fall så bar hand om dem som de kan.  Om man inte/knappt har pengar till sjukvård och skola så har man inte heller råd med veterinärvård till ens djur.  Om man bor i plåt hus och sällan har råd med kött kanske man inter prioriterar att få tag i näringsrik hundmat.

Dessutom så har vi fått kort från gamla mormor och gamla morfar!

Så har skriver de:

"Hjärtliga gratulationer på din födelsedag (mammas) Hoppas ni alla har hämtat er lite efter den stora omställningen, ett jätteprojekt! Vi hoppas att ni skickar något livstecken så småningom. Skulle kännas skönt. Här har hösten börjat. Som tur är skiner solen rätt mycket. Det behöver vi för att utearbetet går lite lättare att utföra. Det får blir en urskog, det är också fint.  Hälsningar från Sylive och Ralf. Guds väldignelse över er alla."

Så på begäran mejlade jag min morbror (?) och bad honom berätta för de att vi lever! XD (de har inte internet) På tal om internat så funderar pappa på att försöka skaffa något mobilt nätverk… får se hur det blir!

Kommer lite bilder nu på Rusty och mig när jag dansar XD (Tyvärr ganska dålig kvaitée.)

 Btw, den kjolen är den bästa kjolen ever! Den är fjäderlätt, man kan sparka hur högt som helst utan att rörelserna hindras och det känns knappt att man bär den XD

Kram Niniz

Igår så flyttade även fåren till sina nya hem. Gården känns ekande tom med bara några få höns, kaniner och en katt kvar. Utan hönsens ständiga kacklande och galande när man är ute skulle den verkligen kännas HELT övergoven :( Saknar djuren så mycket... Trodde aldrig att våra dumma får betydde så mycket, faktsikt.

Nu har sommarvärmen äntligen kommit. Och så fort det blir lite svalare så ska vi städa ut får, get och gåshuset. Jag sommarjobbar även på Tempo i Kungsäter ett par dagar i veckan, oftast onsdagar och fredagar då det kommer nya varor till butiken. Jag har lite psykologi kvar att göra, och vet inte om jag skrivit det eller inte, men är helt klar med svenska 3 nu. Jag fick ett C vilket var bättre än jag trodde eftersom det har varit så mycket annat att göra.... Känns sjukt konstigt att vi faktikst flyttar nästa månad. 

Här kommer lite bilder på fåren och så :)                                                                

Kram Niniz

... jag älskar er :( <3 Och kommer aldrig glömma er. Det känns hemskt att skiljas från er. Jag hade tänkt att ni skulle stanna hos mig livet ut. Men jag vet att ni har fått ett nytt bra hem hos Sarah och hennes pojkar. De syntes verkligen att de hade bra hand om djuren och värdesätte dem. Jag känner mig jätteledsen över att ha varit tvyngen att säga hejdå men jag är tacksam över att ni fått ett nytt hem.  Promise och Peace. Jag ÄLSKAR er så mycket. Jag skulle vilja be er att inte glömma bort mig. Men det gör jag inte, för det kanske ändå är det bästa.... så jag ber er bara; snälla var lyckliga och lev ett långt, friskt get liv. Och var snälla mot era nya ägare. Ni betyder så otroligt mycket för mig. Jag blev så varm i hjärtat när ni ropade på mig när ni såg mig gå förbi hagen och när ni strök er mot benen för att bli kelade med.

Tog lite bilder strax innan de åkte.

Den sista bilden snodde jag från Sarahs facebooks sida och är på getterna och pojkarna när de kommit fram till sitt nya hem. Visst ser de ut att ha det bra? <3 

Kram Niniz