Så... idag så lyfter vårt flyf 19:45. Vi ska åka till flygplatsen kl 13:00 för att se till att vi kommer dit i tid :o

Alla äldre barnen har fått ett mindre barn vi ska ha anvsar för under flygresan, och min lilla gullunge är Job.

 Vi har spenderat lite extra tid med varanadr de senaste dagarna och jag har berättat för honom var som kommer ske. Vi kommer alltid sitta berevid varandra, och jag ska hjälpa honom med maten, toalettbesök och han ska få sova i min famn mm. Känns väldigt kul faktiskt :) Han är förövrigt helt speedad inför flytten och vill verkligen till Vanuatu NU efersom han är den äldsta som aldrig varit där ;)

Till fruksot åt vi korv, nudlar, glass, konserverad frukt, flingor, te, bananer och kolasås... det blev kanske inte riktigt som vanligt. Igår kväll så spenderade de flesta av oss barn en kväll hon grannarna och sa hejdå, och det var jättemysigt faktiskt. Så tråkigt att behöver flytta ifrån våra grannar, de har verkligen varit mysiga <3. De är småbarnens bästa kompisar och de har umgåts nästan varje dag.

Så... jag börjar äntligen långsamt känna att "nu kommer verkligen något hända" fast känns fortafarnde overkligt. Kommer väl inte sjunka in helt förens vi är på planet eller landat?

Kommer antagligen inte bli något mer blogginlägg förens vi landat i New Zealand, eller Vanuatu. Inte för jag har varit så aktiv i mitt bloggande det senaste, men...

Är lite orolog för mitt skolarbete :/ Känns hemskt svårt att försöka göra ngt nu, och haft koncentrations svårigheter sedan skolstart, vilket kanske inte är så konstigt, men. Är rädd att jag ska komma efter :(

Krami Niniz

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Dig the Crazy - Marie Faith    

Åkte till stranden med underbara Dolce, Suliana och Sila. :)           ...

None of my Buisness, av Cher Lloyd  

Jag tror jag hade lyckats hålla mig mer kortfattad och inte gjort så sjukt långa inlägg på FB (som jag senare ångrat) om jag bara hade varit aktiv här igen tidigare. :P   Tips till alla som åker för att bo utomlands en tid: Det spelar ingen roll ...

Jag måste erkänna att det känns lite dumt att försöka blåsa liv i den här utdöda bloggen, även om jag aldrig gav upp bloggandet frivilligt. Det har ju gått så pass lång tid sedan jag skrev. Och för att vara helt ärlig, vet jag inte om jag hade gjor...