Comatose-Skillet

Hej!

Kom precis hem efter dansen! Även om jag kan tycka att det är lite trögt att åka till dansstudion ÄLSKAR jag det när jag är där! Jag är verkligen värdelös som dansare. Jag har aldrig varit vig, jag har ingen "narurlig" förmåga att dansa bra och framför allt verkar jag aldrig komma ihåg koregrafin hur jag än försöker. Det fastar helt enkelt inte :o

Men trots det älskar jag verkligen att dansa. Och ibland, även om det är ungefär en av hundra gånger, lyckas jag översätta musiken till rörelser, dansa ut mina känslor och bara känner mig så levande! Det bästa med att jag började ta danslektioner är att jag har lättare att dansa fritt hemma eftersom mitt "förråd" av dansrörelser och idéer hela tiden växer occh utvecklas. Jag älskar hur dans kan berätta en historia eller bara visa olika känslor- alltifrån glädje till sorg och smärta. Om jag har många negativa känslor fungerar dansen som en sjävterapi- jag dansar ut mina känslor bokstavligen talat, och känner mig så mycket bättre efteråt! 

Föresten så gör jag mig ofta av med känslor så- genom att måla en bild, dansa eller lyssna på en låt som beskriver hur jag känner... så kan jag "hela" mig själv på det sättet, haha ;)

Jag dansar ballet och modern dans, (och fri dans) men är väldigt nyfiken på att prova fler danser. Jag kommer aldrig kunna bli någon proffisionell dansare, dels eftersom jag verkligen är dålig på det och dels för att jag hatar att uppträda för puplik... för det mesta. (måste erkänna att det var en ganska häftig upplevelse att dansa i grupp på scen) Men inte ensam, hu! Utan jag dansar bara för att det är roligt, helt enkelt. :) Dessutom är det en jättebra träning som ger både smidighet, koordination, balans, uthållighet och styrka. 

Så... om ni är nyfikna på att börja dansa, prova! Det finns nybörjarklasser även för vuxna... ibland i alla fall :P Jag började ballet först som 15 åring (!) Och ja... de flesta har dansat sen de var sex år men, men :P Better late than never!

Kram Niniz