Jag är stolt som en tupp (höna?) över att kunna säga att jag äntligen nästan kommit upp till toppen på vår högsta kokospalm! (som dock inte är jättelång, men men ... ca 10 m) Tänkte dela med mig av några svårigheter jag mött under min kokospalmsklättring!

1. Första problemet jag mötte var jag väl medveten om. Nämligen att min hud är ovan vid palmklättring. Skrapsår, stickor, rivsår mm var såklart det första problemet jag sprang in i, och här finns det inget annat att göra än att härda ut. Jag har nu kommit över det värsta, min hud är mkt tåligare, jag skrapar inte "hål" på den lika lätt och när jag väl skrapar upp den känns det som om den läker fortare (?) än vad den gjorde i början.

2. .....brösten. De. är. i. vägen. Men jag härdar ut. Fast är lite glad över att jag slipper byta om på vanligt gymnasium och försöka förklara för andra tjejer att blåmärkena jag har där bara beror på klättring.... *pinsam tystnad* Hur som helst, fler tjejer behövs uppe i kokospalmerna så det är bara att klättra! Jag visste att jag skulle möta det här problemet, och det har varit bättre än vad jag trodde det skulle vara! Så bli inte discouraged tjejer! Inget som inte lite girlpower klarar av....

3. Benstyrka. Eller brist där av. Det behövs speciella benmuskler när man ska trycka fötterna mot palmen och de använder man sällan till vardags. ( typ lite som de muskler man använder när man rider?) Det här problemet vad det som först satte punkt för hur högt upp jag kunde klättra och det var ett problem som jag inte var beredd på. Men jag har alltid haft orättvist lätt för att träna upp mina ben så det gick snabbt att komma över det här problemet!

4. Svaga armar. Det här problemet visste jag att jag skulle möta. Till skillnad från mina ben är armarna inte samarbetsvilliga alls. Kort sagt, mina armar är svaga och klena. Och jag hatar det. Jag hade relativt vältränade armar i åttan, men en muskelknuta i höger handled protesterade. Sedan dess måste jag vara försiktig med att använda höger handled för mkt (t.ex till armhävningar) för annars växer knutan till sig igen. Och gör ont... Jag har börjat överkomma det här problemet, långsamt men säkert. Väldigt långsamt. Tyvärr syns inte en enda lite muskel på mina armar T-T

5. Höjdskräck. Det här problemet var den största överraskningen. Jag har aldrig varit särskillt rädd för höjder, och förra gången jag bodde här och klättrade i palmer var det inget som jag ens tänkte på. Det var härligt! Man såg långt och kunde gunga i palmen med vinden... Tyckte jag då. Nu när jag börjat komma lite högre upp är det inte så trevligt.  Det jag mindes som härligt och mysigt känns läsligt och farligt. Tänk om palmen går av när det blåser på grund av min extra vikt? Och... det är ändå ganska långt ner till marken... Fakum är att det som hindrade mig från att klättra till toppen förra gången jag klättarde inte var trötta muskler... utan rädsla. Nästa gång ska jag föröka klättra när det är vindstilla!

6. Ta ner kokosnötter. Jag är tillbaka där jag startade. Det krävs ett speciellt knep för att snabbt och smidigt plocka ner kokosnöten om man inte vill hänga i palmen och snurra runt på nöten i en evighet. Det knepet kom jag på för sex år sedan. Jag trodde det var lite som att lära sig cykla eller simma, att jag skulle kunna det nu med och inte glömma bort det. Jag hade fel. Och jag tänker inte upprepa samma sak jag gjorde när jag plockade ner min första kokosnöt (jag vägrade ge upp när jag satt där i toppen på en (lång!) pam och när nöteländet äntligen föll till marken höll jag på att följa med den ner) utan får öva på de mindre palmerna tills jag lär mig. XD

Hoppas ni får lite tips om ni tänker klättar i palmer någon gång i framtiden!  :D

Kram Niniz

Igår fyllde jag 18 år och fick en jättehäftig överaskning i present- jag blev nämligen ivägskickad själv till att besöka Vanuatu's största grotta! :D Turen var jättecool, vi fick gå i djungen, klättra på en hel del stenar och och bada i vattenfall- men höjdpunkten var förstås grottan! :D hade inte med mig någon kamera. men det länkar lite flikar på äventuret jag gjorde så kan ni se bilder på hur grottan jag besökte såg ut! :D

http://www.vanuatu.travel/index.php/fr/67-things-to-do/eco-tours/926-millennium-cave-tours

http://www.airvanuatu.com/blog/millennium-cave-adventure-in-santo-vanuatu/

http://millenniumcavetour.weebly.com/

Det var en jättehäftig upplevelse som jag rekommenderar alla som är intresserade så länge man är hyfast vältränad :D (För ja, delvis var det lite lagom tufft att ta sig fram och jag har en del träningsvärk idag (men det var ju länge sedan jag tränade så är kanske inte så konstigt)

Kram Niniz

"It's only a matter of time now. You are all going to... DIE!" Det var vad lillasyster Lena drömde precisinnan hon väckte av att huset skakade och mamma skrek XD

Igår så var det en jorbävning på 7,3 så det var den största jordbävningen vi upplevt hitills!

Idag, nästan exakt ett dygn efter kom det mindre efterskalvet. Precis som igår så satt jag på toa precis när det hände.... Borde verkligen lägga om mina morgonvanor... -_- Första gången det hände trodde jag det var toaletten som höll på att explodera eftersom det började skaka innan väggarna gjorde det XD

Men... Vi mår alla bra. Det ända som föll under jordbävningen var en hatt från hyllan. Vi är lite extra uppmärksamma på ev. tsunamis eftersom vi bor precis vid havet, men det verkar inte vara någon risk för det eftersom jordbävningen var så djup. 

Jag känner mig som den värsta mentorseleven i historien när jag missat två mentorssamtal i rad. I förr går fyllde Job fem år och vi åkte till stranden och ett blått hål, och degen efter så hade vi jordbävninge och lite andra saker som hände...

Lillebror förlarar efterskalv för småbarnen "Det är precis som när mamma och pappa har bråkat. Då är det lite spänt läge ett tag, och det kan bli bråk igen. Det måste inte bli det, men det kan hända. Och det är oftast inte lika stort som det första bråket."

Kram Niniz

Hej igen!

På grund av en affärsidé pappa fått så köpte han upp två domännamn, rabbits.se och basenjivalpar.se. Meningen är nu att jag ska försöka blogga i dem för att sedan kunna tjäna pengar genom att lägga ut annonser där om det blir välanvända.... Så lite helt plötsligt har jag tre bloggar att sköta om. Tur att det handlar om sådant jag är interesserad av! Är ni interesserade får ni gärna kolla in dem :) De är väldigt nystartade så finns inte så mkt än!

Om det här fungerar skulle det vara superbra- jag har ju inget studiebidrag längre imed att jag bor utomlands och som invandrare i Vanuatu är det väldigt svårt att få jobb (Finns regler som säger att invandrare bara får göra sånt lokalbefolkingen inte klarar av, om man inte är medborgare eller startar eget) Så även om det "bara" skulle handla om någon extra hundalapp i månaden skulle det vara värt det. Pappa har ingen inkomst för ögonblicket så XD

Ungtiken Rusty blir bättre för varje dag. Hon är redan mycket självsäkrare och gladare och mycket piggare, även om hon än är mager. Vi har äntligen hittat ett loppmedel som vi kan behandla henne med sitället för att försöka fånga varenda loppa vi hittar på henne. För övrigt är hon ett riktigt gosetroll som älskar kel. Såren håller långsamt på att läka, men det lär väl dröja ett tag innan de försvinner helt. Vi misstänker att hon kan vara dräktig, även om hon i så fall inte gått så långt för hennes mage är lite väl rund för hennes annars så magra kropp... Men vi får väl se hur det blir! 

Annars är det bra. Jag pluggar på som en galning i matematik, religion, och geogarfi för ögonblicket och är sååå nästan helt ikapp äntligen! En sån underbar känsla! Var så stressad och efter i skolarbetet att jag seriöst funderade på att hoppa av gymnsiet. Jag ville dock inte dra ner Korrespondets gymnsiset ytterligare, eftersom regeringen i flera år hotat med att lägga ner det (Vi har i genomsintt ganska dåligt betyg, men det beror inte på dålig utbilding utan just på att nästan alla elever sätter skolarbetet i andar hand- vi har först och främst elitidrottare, utomlandsflyttare och sjuka elever. Elever som skulle vart korr- eller inget alls. Kanske inte är sååå konstigt att vi inte är ett gäng A-elever alltihopa) Dessutom ville jag inet göra min mentor/gamla mentor besviken, haha. Men som sagt är jag nästan i kapp helt nu- ligger lite, lite efter i matten forfarande. Så skönt! :D

Känner mig så hopplös i bislaman. Hur kan man glöma ett språk men nästan kunde helt? Har idag haft tre ni-vater som försökt prata bislama med mig på vägen till internet cafét. Jag förstod typ inget alls! Den sista kunde jag prata med, men bara för att han blandade sin bislama med lite engelska här och var. Eller så var det kanske tvärt om :P Är roligt i alla fall att blanda engelskan med bislama XD

Yu go long wea?

Mi go long internet café XD

*känner mig som en rikting ni-vat.* :P Släng i lite blong, long, och prata "slarvig" engelska så blir allt bra XD Kanske. Man kan hoppas.

"I wish that I was one of the black guys, 'cause all the black guys they seem to fit in!" :P XD

Nu ska jag ladda upp masssa skol arbetsflikar jag kan läsa och skriva av när jag kommer hem !

Kram Niniz

Hej!

Idag så åkte familjen och badade på stranden och i ett blått sötvattens hål. Jag däremot fick snällt stanna ensam hemma och jobba på mitt matteuppdag som skulle lämnas in senast idag. Jag fick gjort otroligt mycket när de andra var borta! Verkligen skillnad mot att försöka plugga när alla är hemma och stör… Jag hade även lite tid över att dansa loss på det tomma vardagsrums golvet utan att riskera att dansa in i någon. Filmade mig själv med datorn för att se om jag lyckat göra några framsteg XD

När familjen kom hem igen så tänkte jag skynda mig till internet cafét innan mörkret föll för att skicka in mitt uppdrag.  Men jag blev lite…. Distraherad av en ”souvenir” de tagit hem.  Sådär lite lagom plötsligt (eller snarare väldigt, väldigt plötsligt) så har vi nu en till familjemedlem- ungtiken Rusty.  En ung, rostfärgad islandmix flicka fick nämligen följa med hem! 

Innan alla nu dömer oss för att vi köpt hem en hund utan att tänka igenom köpet särskilt noggrant skall det nämnas att Rusty var uttokad, mager och min familj såg några barn misshandla henne. Hon haltar och dessutom så har hon små sår utspridda över kroppen och loppor.  Rusty är tredje hunden i Vanuatu vi räddar from misshandel. Förra gången vi bodde här tog vi hand om trebenta Rose och den misshandlade Raffa som flyttade hem till oss utan att vara inbjuden XD Så vi har i alla fall lite erfarenhet.

 Tyvärr så ar det väldigt många som behandlar hundar illa här i Vanuatu. Det hela är en ond cirkel- inte alla, men många rikare tränar sina hundar i att vara aggressiva för att de ska vakta och så, och då har ni-vater ibland råkat illa ut och blivit rädda för hundar.  De vuxna försöker skrämma bort nyfikna hundar genom att slå/sparka mot dem, barnen ser vad de gör och tar efter… Eftersom det finns vildhundar/gatuhundar nästan över allt som är ouppfostrade förvärrar det problemet ytterligare.  Det ska även betonas att inte alls i närheten av alla ni vater är elaka mot hundarna.  Många tar därimot bra hand om dem- eller i alla fall så bar hand om dem som de kan.  Om man inte/knappt har pengar till sjukvård och skola så har man inte heller råd med veterinärvård till ens djur.  Om man bor i plåt hus och sällan har råd med kött kanske man inter prioriterar att få tag i näringsrik hundmat.

Dessutom så har vi fått kort från gamla mormor och gamla morfar!

Så har skriver de:

"Hjärtliga gratulationer på din födelsedag (mammas) Hoppas ni alla har hämtat er lite efter den stora omställningen, ett jätteprojekt! Vi hoppas att ni skickar något livstecken så småningom. Skulle kännas skönt. Här har hösten börjat. Som tur är skiner solen rätt mycket. Det behöver vi för att utearbetet går lite lättare att utföra. Det får blir en urskog, det är också fint.  Hälsningar från Sylive och Ralf. Guds väldignelse över er alla."

Så på begäran mejlade jag min morbror (?) och bad honom berätta för de att vi lever! XD (de har inte internet) På tal om internat så funderar pappa på att försöka skaffa något mobilt nätverk… får se hur det blir!

Kommer lite bilder nu på Rusty och mig när jag dansar XD (Tyvärr ganska dålig kvaitée.)

 Btw, den kjolen är den bästa kjolen ever! Den är fjäderlätt, man kan sparka hur högt som helst utan att rörelserna hindras och det känns knappt att man bär den XD

Kram Niniz

Bilder jag fortfarande inte lagt upp från vår första biltur i Vanuatu dagen efter vi anlänt :D

Kram Niniz

Hej igen!

Så... Förra gången jag bodde i Vanuatu lärde jag mig klättar upp för en kokospalm på en månad och blev gasnke bra på det :) Men till min stora horror så märkte jag att jag förlorat den förmågan under de sex åren vi bott i Sverige utan palmer! Så... Nu har jag äntligen börjat lite seriösare träning i palmklättring! Mitt mål att att kunna klätta innom ett halvår den här gången. Jag är dock VÄLDIGT beskymrad över att vi inte har några kokospalmer i vår nya trädgård. Känns lite fel att gå till stan och klättra i palmerna där som var de enda palmer jag såg i Luganville.... :S Eller snarare, misslyckas att klättra i palmer i stan... -_- 

Har tekniken för hur man gör, men tyvärr inte muskelstyrkan. Min en gång härdad hud har nu blivit "mjuk" igen så den blir uppskrapad när jag klättrar- framför allt armarna. Jag trodde det var mina armar som skulle sätta gränsen för mitt klättrande (har så klena armar!) men det visade sig att benen gjorde det... Man använder en sorts muskel man sällan tränar annars- jag tror att det är samma benmuskel på insidan av låren som man använder när man rider. Man måste trycka hårt med fötterna in mot palmen för att komma upp, men jag klarar ca 2 meter innan det blir stopp.... Och kan typ bara klänga mig fast vid palmen i en dryg minut :'(

Mitt tredje bekymmer som jag var väldigt orolig för när jag åkte hit var att.... min byst skulle komma ivägen för klättringen.... :S Hur som helst så kan jag säga till alla andra oroliga tjejer/kvinnor (?) att det inte varit fallet eller i alla fall inget större problem. Så det är ingen ursäkt att inte klättra i kokospalmer! Nu har jag visserligen en ganska små bröst, men om man inte har väldigt stor byst borde det vara något problem :) Lite i vägen är det ju men det går! :D

En sak har jag verkligen inget minne av- man får tusen minismå flisor i armarna :o Antar att man slipper det när huden blir hårdare? De är ju inte djupa så kommer antagligen ut själva om man inte skrapar bort det nästa gång man klättar XD Det jobbigste är att föröka låte bli att klättra när man har sår på armarna. Om man gör det så skrapar man ju upp de hela tiden.... Burkar vänta någon dag men.... Sedan vill/måste man ju klättra igen!

När (om?) jag lyckas kommer definetivt bild/film bevis här! :D Inte om.... jag SKA lyckas. Helt ärligt så hade jag inte någon större motivation eller ens förökte ordentigt men tack vare mina underbara småsyskon som sa att de trodde jag nog aldrig skulle kunna klättra upp i en palm igen så har min motivation återvänt i full styrka. Jag ska bevisa att de har fel och jag ska klara det!  Jag kan det här! 

Kram Niniz

Nu kommer nog första Vanuatuiska låten på min blogg- låten KivHan (Bislama för Give Hand på engelska) som handlar om cyklonen Pam. Det är otroligt bra!!! Verkigen värd att lyssna på.  Låten är på engelska och bislama som är pijiengelska så om ni lyssnar någrannt så kan ni nog förså en del!