Hej!

Även om julen inte var den bästa, så hade jag en dessto bättre nyårsafton. :)

Familjen Tally kom hit klockan tre, och de hade även med sin Nanny's mamma och en systerson. Det var jättemysigt för vi åt middag utomhus och pratade och lekte. Låter kanske inte som så mycket men var verkligen kul! :D

Sedan på kvällen så skutsade vi hem dem och på vägen till deras by satt vi på flaket och tittade på stjärnor och ljusen i stan. 

Efter det så tittade jag och mina systrar på lite Fairy Tail och vid tolvslaget så såg vi på fyverkerier.... vi fick se två stycken bra i alla fall (vi hade inga egna)

Känns jätteskönt med lov nu. Har två veckort ledigt och var så länge sedan jag hade ledigt... Hade inget höstlov, och på sommaren studerade jag psykologi och sommarjobbade förutom att fixa allt som fanns inför flytten. På helgerna har jag för det mesta även då pluggat så känns svårt att varva ner XD Men otroligt skönt att ha lite ledigt. Förhoppningsvis för jag äntligen lite tid till att bada, skriva, läsa och umgås med Divana (Caroline)

Sedan så har jag bara matematik 5, kursen Skrivande och gymasniearbetet kvar. Sjukt fort var tiden gått. 

Hoppas ni alla får ett rikigt gott nytt nytt år!

Kram Niniz

Hej och God Jul allihopa!

Det var ett tag sedan min förra uppdatering.

Vi har ny flyttat till det grön/blåa huset en bit utanför Luganville. Vi flyttade hit ungefär en vecka innan jul. Lite oväntat (mkt) fick vi en hund på köptet av huset- eller så ville inte hunden flytta med ägaren/ägaren lämnade honom? Hur som helt har vi nämt honom Gray (han är dock brun/vit, inte grå) Han är hur go som helst, även om något mager så har han långsamt börjat lägga på sig vikt. I början var han så rädd att han inte vågade komma fram till oss, men nu kommer han och lägger sig i knät på rygg som en bäbis när man sätter sig ner.

Jag kan tyvärr inte säga att vi har haft en sån bra jul. Att vara negativ är inte likt mig (tror jag inte i alla fall) Men vi har verkligen haft en tuff jul, allihopa. Julaftons morgonen började nämligen med att jag gick upp vid sollnedegången då jag inte kunde somna om och upptäckte att Rusty var försvunnen. Jag tänkte inte så mycket på det, eftersom hon är dräktig tänkte jag att hon kanske låg och vilade någonsanns i skogan under en buske. Först några timmar senare insåg vi att hon verkigen var borta. Vi letade runt i princeip hela dan, frågade grannar och ropade/visslade på henne. Men inte ett spår. Även idag så är hon fortfarande borta. Vår rädsla är att hon blivit dödad, då som sagt inte alla har ett så bra förhållande med hundar här. Entligt Caroline finns ett gäng här som anväder marijana mm och som kan bli våldsamma...

Dessutom fick vi veta av Nanny dagen innan att Lady hade blivit dödad av ett gäng ungdomar något år efter vi flyttat hem till Sverige. (Love visste jag sedan tidigare att hon blivit ihjälslagen när hon skällde på inbrotttjuvar eftersom de upplyst om oss det i ett brev) För er som inte vet det så var Love och Lady våra hundar i Vanuatu förra gången vi bodde här, som familjen Tally tog hand om när vi lämnade stället. Vi är så oroliga för Rusty var alltid så... lugn. Även när vi hittade henne och såg barn misshandla henne, så låg och stilla på marken istället för att försöka springa iväg. När hon kom till oss blev hon relativt snabbt en lugn, fin hund som lärde sig lita och tro på männsikor igen. Hon kom alltid för att hälsa, och när barnen blev osams så gick hon mitt in bland dem och lade sig ner som för att lugna dem (vilket brukade fungera, haha) Hon var inte heller typen som brukade springa bort- tvärt om. Hon kunde gå fot utan träning och såg till att aldrig vara mer än ett tjougotal meter ifrån oss eller huset. Ettåringa Mele som är extra fäst vid Rusty har gått omkring och ropat efter henne i trädgården i två dagar nu. Det enda alla önksar är att Rusty oskadd ska komma tillbaka till oss. Gray går omkring och tröstar oss. 

Det är otroligt var mycket en hund kan betyda, även om vi bara haft henne i några månader. På något sätt så är hundar man tagit "från gatan" annolunda från de man haft som valp. De hundar vi haft som vi haft sedan valptiden (Tre stycken) har varit lite smått bortskämda, olydiga och springer gärna iväg en bit från oss. Vi kanske helt enkelt inte är så bra på att träna dem.... Hur som helst. Men de hundar vi tagit hand om som vuxna, oftast skadade/misshandlade/övergivna hundar är alltid otroligt tillgivna på ett helt annat sätt. Det är därför svårt att tro att Rusty bara skulle springa iväg- hade det varit en månad senare så hade hon kanske kunat dra sig undar för att föda valpar? Men inte nu... :/

Vi har även fått veta att farfar ligger på sjukhus, om uppgiterna farmor gav oss stämmde. Pappa har åter igen fått problem med sin gallblåsa.... och har velat fram och tillbacka om han borde operara bort den eller ej. Han tror helt inte på att operera om det inte är absolut nödvändigt, men han har haft fram och tillbaka gående problem med en i flera år nu :S dessutom så är många andra av barnen sjuka, så det blev inget besök på stranden som vi först planerat.

Till de något gladare nyheterna hör att mormor skickat ett paket med papparkakor och choklad som kom till oss två dagar före jul, och dagen efter kom ett paket jultomtar (godis) från pappas sida. Det gjorde barnen väldigt glada. Tyvärr så är det svårt att lyckat vara glad alls just nu. Det hopfulla är att vi åtminstånde inte hittat henne död. Så vi får behålla hoppet. Den bästa delen av julen för min del har faktiskt varit att jag fått kommentarer på en berättelse jag lagt ut, samt att jag kunde hjälpa några andra korr-elver som studerade över jul. 

Fortfarande ingen kamera. Fick ett cycklop samt 3000 vatu vilket motsvara drygt 200 kr, fast man kan få mer för pengarna i Vanuatu än i Sverige så att räkna om det till svesnka pengar blir inte helt rätt.

Kan inget annat än hoppas att ni haft en bättre jul än vi i år!  

Kram Niniz

Idag så fyller lillasyter Bubban 7 år! :D

Vi ska fira med kalas med Nanny och hennes dotter Caroline som kommer hem idag efter att ha varit och studerat hemifrån i ett år, och vi som varit i Sverige har ju inte sett henne på sju är ;)

Kommer bli kul! 

Slänger upp några gamla bilder, hinner tyvärr inte med ngn lång uppdatering.... har munta i matte 4 på fredag och är så nervös! :P Seriöst svårt att fokusera i värmen... med alla syskon hemma. Hoppas allt går okej. :P

De har bilderna på Rusty togs dagen efter hon kom till oss. Jag är glad över att kunna säga att hon tjockat till sig ordentligt nu och bär svansen högt och glatt viftande istället för mellan benen! Efter bilder kommmer när jag får tillgång till kamera igen... -_- Ibörjan fick hon utföver kött en hel del kokos och banan att äta för att det var hon van vid och vi ville inte ändra hennes kost för hastigt. Men nu duger inte det längre. XD Hon är ganska petig med sin mat numera XD :P

Kram Niniz

Hej!

Igår så var Sofia (som vi hade som Nanny förra gången vi bodde Vanuatu här med sina döttrar Medina, Melina, Josina och Norika. Medina, Melina och Josina, som är 9, 7 och 6 år gamla träffade vi förra gången men lilla fyra åriga Norika är ”ny”. Hela hennes namn är Norika Jemima :D (Min lillasyster heter Jemima och hon fick namnet efter henne)

Det var jätteroligt! Vi träffade dem för första gången igen förra söndagen. Jag hade nästan gett upp hoppet på att träffa Nanny igen. Jag visste att hon hade flyttat med barnen till Luganville för fem år sedan efter hennes man lämnade henne men vi hade ingen aning om hon fortfarande var kvar här eller var hon bodde. (att hålla kontakten med ngn som bor på andra sidan jorden och varken har tillgång till internet eller postadress är inte det lättaste) Familjen Tally är bokstavligen talat en del av vår familj och det kändes hemskt att lämna dem när vi åkte tillbaka till Sverige. Därför var jag överlycklig av att flytta till Luganville. Men när mitt brev jag skickade till hennes kyrka inte gav något resultat (det kom aldrig fram) och vi hade bott här några veckor så började jag ge upp hoppet på att någonsin få se dem igen. Faktum var att jag till och med började tänka att det kanske var lika bra- de kanske inte ens ville träffa oss och det bara var vi som kände så starkt för dem. Trots det höll jag alltid ögonen öppna i hopp om att se Nanny eller någon av hennes barn i stan, utan resultat.

Men en dag så går mamma och pappa på en promenad och vem träffar de då om inte Sofia och två av hennes barn! Nanny följde med hem till oss och när jag såg henne så hävde jag ut ett tjut och kastade mig i hennes famn XD (Tydligen så hade ganska många stirrat när mamma träffade Sofia, för båda två tjöt av glädje och kramade varandra! XD) Jag tror det var en av de lyckligaste dagarna i mitt liv. Verkligen känslomässigt överväldigad, haha. Nanny’s äldsta adopterade son, Jean som är 2 och ett halvt år äldre än mig har gift sig och har en dotter. Caroline, som nu är 17 år studerar vetenskap på Samoa.  Hur som helst så skulle de komma hem till jul så då kommer vi kunna träffa dem igen! Nanny ringde Caroline och berättade att vi kommit tillbaka till Vanuatu och hon blev jätteglad! :D Hur som helst var Nanny och fyra av hennes barn här idag. Nanny hade med sig en låda med pompom och en påse nötter och mango!

Hon sa att hon ska komma imorgon så jag kan följa med henne hem och se vart hon bor så jag kan hälsa på :D Mamma skulle gärna vilja att Nanny jobbade hos oss igen tre dagar i veckan, men vi får se hur det blir ;)

På tal om ingenting så håller min dator på att flippa ut. Det är pappas gamla dator så den har några år på nacken… Problemet i det här är att om min dator dör så kommer det vara väldigt besvärligt att försöka få tag på en svensk dator med bokstaverna å, ä och ö…. o_O

Sa… atingen far jag borja skriva sa har eller sa far jag borja skriva allt på engelska nar datorn dor. Vill inte! :’(

Kram Niniz

PS. Besökte deras by och det var toppenroligt! :D

Här kommer lite bilder från sista dagen på efate! Lyckades äntligen ladda upp bilderna jag tog där :)  De är några veckor gamla men duger ändå! :D

Kram Niniz

"It's only a matter of time now. You are all going to... DIE!" Det var vad lillasyster Lena drömde precisinnan hon väckte av att huset skakade och mamma skrek XD

Igår så var det en jorbävning på 7,3 så det var den största jordbävningen vi upplevt hitills!

Idag, nästan exakt ett dygn efter kom det mindre efterskalvet. Precis som igår så satt jag på toa precis när det hände.... Borde verkligen lägga om mina morgonvanor... -_- Första gången det hände trodde jag det var toaletten som höll på att explodera eftersom det började skaka innan väggarna gjorde det XD

Men... Vi mår alla bra. Det ända som föll under jordbävningen var en hatt från hyllan. Vi är lite extra uppmärksamma på ev. tsunamis eftersom vi bor precis vid havet, men det verkar inte vara någon risk för det eftersom jordbävningen var så djup. 

Jag känner mig som den värsta mentorseleven i historien när jag missat två mentorssamtal i rad. I förr går fyllde Job fem år och vi åkte till stranden och ett blått hål, och degen efter så hade vi jordbävninge och lite andra saker som hände...

Lillebror förlarar efterskalv för småbarnen "Det är precis som när mamma och pappa har bråkat. Då är det lite spänt läge ett tag, och det kan bli bråk igen. Det måste inte bli det, men det kan hända. Och det är oftast inte lika stort som det första bråket."

Kram Niniz

Hej!

Idag så åkte familjen och badade på stranden och i ett blått sötvattens hål. Jag däremot fick snällt stanna ensam hemma och jobba på mitt matteuppdag som skulle lämnas in senast idag. Jag fick gjort otroligt mycket när de andra var borta! Verkligen skillnad mot att försöka plugga när alla är hemma och stör… Jag hade även lite tid över att dansa loss på det tomma vardagsrums golvet utan att riskera att dansa in i någon. Filmade mig själv med datorn för att se om jag lyckat göra några framsteg XD

När familjen kom hem igen så tänkte jag skynda mig till internet cafét innan mörkret föll för att skicka in mitt uppdrag.  Men jag blev lite…. Distraherad av en ”souvenir” de tagit hem.  Sådär lite lagom plötsligt (eller snarare väldigt, väldigt plötsligt) så har vi nu en till familjemedlem- ungtiken Rusty.  En ung, rostfärgad islandmix flicka fick nämligen följa med hem! 

Innan alla nu dömer oss för att vi köpt hem en hund utan att tänka igenom köpet särskilt noggrant skall det nämnas att Rusty var uttokad, mager och min familj såg några barn misshandla henne. Hon haltar och dessutom så har hon små sår utspridda över kroppen och loppor.  Rusty är tredje hunden i Vanuatu vi räddar from misshandel. Förra gången vi bodde här tog vi hand om trebenta Rose och den misshandlade Raffa som flyttade hem till oss utan att vara inbjuden XD Så vi har i alla fall lite erfarenhet.

 Tyvärr så ar det väldigt många som behandlar hundar illa här i Vanuatu. Det hela är en ond cirkel- inte alla, men många rikare tränar sina hundar i att vara aggressiva för att de ska vakta och så, och då har ni-vater ibland råkat illa ut och blivit rädda för hundar.  De vuxna försöker skrämma bort nyfikna hundar genom att slå/sparka mot dem, barnen ser vad de gör och tar efter… Eftersom det finns vildhundar/gatuhundar nästan över allt som är ouppfostrade förvärrar det problemet ytterligare.  Det ska även betonas att inte alls i närheten av alla ni vater är elaka mot hundarna.  Många tar därimot bra hand om dem- eller i alla fall så bar hand om dem som de kan.  Om man inte/knappt har pengar till sjukvård och skola så har man inte heller råd med veterinärvård till ens djur.  Om man bor i plåt hus och sällan har råd med kött kanske man inter prioriterar att få tag i näringsrik hundmat.

Dessutom så har vi fått kort från gamla mormor och gamla morfar!

Så har skriver de:

"Hjärtliga gratulationer på din födelsedag (mammas) Hoppas ni alla har hämtat er lite efter den stora omställningen, ett jätteprojekt! Vi hoppas att ni skickar något livstecken så småningom. Skulle kännas skönt. Här har hösten börjat. Som tur är skiner solen rätt mycket. Det behöver vi för att utearbetet går lite lättare att utföra. Det får blir en urskog, det är också fint.  Hälsningar från Sylive och Ralf. Guds väldignelse över er alla."

Så på begäran mejlade jag min morbror (?) och bad honom berätta för de att vi lever! XD (de har inte internet) På tal om internat så funderar pappa på att försöka skaffa något mobilt nätverk… får se hur det blir!

Kommer lite bilder nu på Rusty och mig när jag dansar XD (Tyvärr ganska dålig kvaitée.)

 Btw, den kjolen är den bästa kjolen ever! Den är fjäderlätt, man kan sparka hur högt som helst utan att rörelserna hindras och det känns knappt att man bär den XD

Kram Niniz